I den siste kurvan ned mot dalen tappade han herraväldet över vagnen. När den slungades över väbranten var hans enda tanke: Så har jag då gjort mitt -
Hans enda, trötta, lyckliga tanke.
Det blev inte så: han skulle fortsätta livet. Men icke dnne resa. När världen åter tog gestalt omkring honom hade han svårt at hålla tilbaka tårarna - av självmedligande og besvikelse att semesterplanen slagits i stycken.
Den ena reaktionen var icke mindre äkta än den andra. Vi kan vara färdiga att vända livet ryggen men klagar ändå som barn som det icke fyller våra önskningar.
Dag Hammarskjöld, Vägmërken.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar